Elin Johansson

För ganska precis en vecka sen så hände en extremt sjuk och jävligt king grej. Min bästa vän kvalade in till OS 2012 i London. Hur sjukt är inte det egentligen? När jag fick smset om att hon hade vunnit bronsmatchen och därigenom kvalat sig in i OS så har jag väldigt svårt att ta in den informationen. Jag bara gick fram och tillbaka i vardagsrummet och upprepade gång på gång "Det här är så sjukt, det här är så sjukt, det här är så sjukt" varvat med "Elin ska till OS, det här är så sjukt". Tårarna sprutade och skrattet ekade. Känslorna var upp och ner och fram och tillbaka. Nu idag, en vecka senare så känns det som att innebörden äntligen börjar sjunka in.

Och det är hur jag har känt det! Shit, kan verkligen inte förstå hur det ska ha varit för dig! Vilken obeskrivlig känsla det ska ha varit där efter bronsmatchen! Vilket lycka och stolthet du ska ha känt! Du förtjänar verkligen det här Elin! Jag vet ingen som lägger ner så otroligt mycket tid och energi som du gör. Du vill verkligen det här och nu gick det så bra! Så bra att du ska till OS och tävla! Tänk alla somrar man har suttit hemma och sett Carolina Klüft, Therese Alshammar eller Stefan Holm. Och nu ska även du dit och svenskar kommer att sitta hemma i sofforna för att heja på dig! 

I Augusti har det gått 10 år sedan vi började taekwondo du och jag. Jag är så otroligt glad att vi båda började samtidigt och fått "växa upp" tillsammans. För även om vi inte var bästa kompisar när vi var yngre så har vi ändå alltid känt varandra. Efter 10 år i samma träningsgrupp kommer man varandra nära oavsett om man är vänner utanför klubben eller inte. Sedan började vi SPID tillsammans och jag är så tacksam över att jag fick ha dig och Sandra som bästa vänner! Förstår du så långt vi har kommit sedan ettan i gymnasiet då vi var bara 16 år gamla. Hur mycket vi har växt, mognat och utvecklats. Både taekwondomässigt och personlighetsmässigt.

Att jag ska åka till London för att se på och heja på dig är inget snack! Det är en självklarhet! Jag menar, hur många gånger får man se sin bästa vän tävla i OS? Inte många skulle jag vilja säga. Och med din tävlingsskalle, talang och träningsvilja så vet jag att du kommer att kämpa! Du kommer att ge allt du kan och lite till på det. Och för mig så duger det! Jag behöver inte se dig ta ett OS guld. Jag är glad och nöjd så länge du ger allt vad du kan och jag kommer att vara så otroligt stolt över dig oavsett hur det går. Naturligtvis skulle ett OS guld inte sitta helt fel ;) Men som sagt, så länge du kör som bara du kan så att du får vara nöjd med din prestation så är även jag extremt nöjd. För i mina ögon kommer du alltid vara nummer ett Elin. Jag vet hur mycket du tränar, hur mycket du kämpar och hur mycket du vill! Jag älskar dig vännen!

Nu och föralltid<3

(Oavsett hur mongo du kan vara ;) )